Ett flor av snö täckte de böljande åkrarna intill kyrkan. Plusgrader, sol och takdropp vittnade om att våren var på väg trots att det bara var februari. En vit Mercedes med gröngul taxiskylt dröjde sig kvar på kyrkans grusade parkering medan en gammal man med rullator i sakta mak tog sig igenom grindportalen in på kyrkogården.
”Behöver du verkligen en halvtimme?” hojtade taxichauffören genom den öppna sidorutan. Den gamle viftade avvärjande med ena handen.
”Du ser ju själv hur lång tid allting tar.”
”Är det säkert att du klarar dig? Ska jag inte ringa Gulli? Hon bor ju alldeles intill.”
”Kör, sa jag! Jag är faktiskt advokat, inget småbarn.”
”Som du vill. Då tar jag lunch, så ses vi snart. Hälsa hustrun från mig. Som vanligt”, sa taxichauffören och stängde bilrutan.
”Jag vet faktiskt inte om ni är bekanta med varandra. Jag ska fråga henne”, sa mannen med en nick åt föraren.